Hols crossbana...
En vacker dag (lördagen den 6/5 2006) åkte jag, Victoria och Roger upp till crossbanan i Hol för att jag för första gången skulle köra på bana. Anledningen till att vi åkte upp just denna dag var att Alingsås främsta crossåkare var ur stan på olika tävlingar. Jag var väl lagom nervös när jag skulle ge mig ut och kände att jag kanske hade ångrat mig, vi kanske bara skulle vända och åka hem igen... men nej så blev inte fallet. Fallet gjorde ganska ont men det kommer vi till senare...
Jag åkte lungt och stabilt ut med de större motorcyklarna. Stabilt de första 10 metrarna, sen var det så lös och mjuk sand så det inte kändes vidare stabilt längre. Jag tyckte ändå att jag klarade mig hyfsat bra första sträckan, men när jag kom till en brant nedförsbacke som var hur spårig som helst (och torr, så den var som cement) så var det inte så roligt längre. Jag fick stanna ovanför backen, välja ett spår och motorbromsa mig ner på ettans växel. Pust! Det gick vägen. Första varvet klarade jag galant och åkte precis under 5 minuter. =O) Ska kanske tillägga att de duktiga förarna åker (på träning) på ca 1.50 minuter.
När jag hade klarat ett varv och bara blivit omkörd av 7 stycken fick jag pusta en stund. Med mer självförtroende gick jag ut för mitt andra varv. Efter mer än halva banan är en brant spårig uppförsbacke, jag valde ett fint spår och satsade allt! Det får bära eller brista! Då dör motorcykeln i mitten av backen! KUL! Jag slet som ett djur för att få crossen ur banan och sen startade jag den och när jag lade i ettan då dog den. Testade några gånger men samma sak varje gång. Jag stod nog och väntade 15 minuter innan hjälp kom i form av Milla. =O) Vi fick ner hojen och försökte starta igen...tillslut gick den igen...
Jag fick den i mål och sen pustade jag ut! Svettig som...ja...svettig helt enkelt!
Efter min paus fick jag åka med de som kör 80 cc istället... Skönt! Jag var mer nervös när jag skulle ut denna gången men första varvet gick galant och jag hade förbättrat min tid en aning. Jag körde till och med om en liten pojk som vi har bildbevis på här ovan! Och jag blev bara omkörd av en...JIHOO!
Med nyvunnet självförtroende tog jag ett varv till på direkten...Allt gick kanon ...tills jag kom till "den där" uppförsbacken igen. Denna gången spårade jag ur och crossen kanade ner för ett mindre stup! Som tur var höll jag mig på banan... Jag tog mig ner, fick upp den liggande crossen, men då satt den fast mellan branten och ett fällt träd och en lång väntan igen innan någon kom och hjälpte mig. Hehe....Nu en dag efter och några blåmärken rikare så kan jag säga att jag är mer imponerad av alla som kör cross!
Det var absolut inte sista gången jag körde, men nästa gång vill jag nog ha banan för mig själv, så jag kan åka i min egen takt! ;o)
Såhär trött och sliten såg jag ut efteråt!
Kram Victoria Ruotsi
Jag åkte lungt och stabilt ut med de större motorcyklarna. Stabilt de första 10 metrarna, sen var det så lös och mjuk sand så det inte kändes vidare stabilt längre. Jag tyckte ändå att jag klarade mig hyfsat bra första sträckan, men när jag kom till en brant nedförsbacke som var hur spårig som helst (och torr, så den var som cement) så var det inte så roligt längre. Jag fick stanna ovanför backen, välja ett spår och motorbromsa mig ner på ettans växel. Pust! Det gick vägen. Första varvet klarade jag galant och åkte precis under 5 minuter. =O) Ska kanske tillägga att de duktiga förarna åker (på träning) på ca 1.50 minuter.
När jag hade klarat ett varv och bara blivit omkörd av 7 stycken fick jag pusta en stund. Med mer självförtroende gick jag ut för mitt andra varv. Efter mer än halva banan är en brant spårig uppförsbacke, jag valde ett fint spår och satsade allt! Det får bära eller brista! Då dör motorcykeln i mitten av backen! KUL! Jag slet som ett djur för att få crossen ur banan och sen startade jag den och när jag lade i ettan då dog den. Testade några gånger men samma sak varje gång. Jag stod nog och väntade 15 minuter innan hjälp kom i form av Milla. =O) Vi fick ner hojen och försökte starta igen...tillslut gick den igen...
Jag fick den i mål och sen pustade jag ut! Svettig som...ja...svettig helt enkelt!
Efter min paus fick jag åka med de som kör 80 cc istället... Skönt! Jag var mer nervös när jag skulle ut denna gången men första varvet gick galant och jag hade förbättrat min tid en aning. Jag körde till och med om en liten pojk som vi har bildbevis på här ovan! Och jag blev bara omkörd av en...JIHOO!
Med nyvunnet självförtroende tog jag ett varv till på direkten...Allt gick kanon ...tills jag kom till "den där" uppförsbacken igen. Denna gången spårade jag ur och crossen kanade ner för ett mindre stup! Som tur var höll jag mig på banan... Jag tog mig ner, fick upp den liggande crossen, men då satt den fast mellan branten och ett fällt träd och en lång väntan igen innan någon kom och hjälpte mig. Hehe....Nu en dag efter och några blåmärken rikare så kan jag säga att jag är mer imponerad av alla som kör cross!
Det var absolut inte sista gången jag körde, men nästa gång vill jag nog ha banan för mig själv, så jag kan åka i min egen takt! ;o)
Såhär trött och sliten såg jag ut efteråt!
Kram Victoria Ruotsi
Kommentarer
Trackback